Vårdhundens historia.
Av K Thorman
Som vi känner till har djur en läkande effekt på oss människor. Speciellt hundar har en förmåga att kliva in i våra hjärtan på ett naturligt sätt. Vi hittar mänskliga egenskaper hos en hund som får oss att förstå och läsa den som en vän.
Riktigt hur stor hundens positiva inverkan på oss människor egentligen är, börjar vi först nu få ett begrepp om. Det är tack vare de allt fler undersökningar som gjorts och görs och tack vare alla de projekt som startas runt om i världen där man utnyttjar hundars fina sociala förmåga.

Historik
Sedan urminnes tider har hunden avbildats som en del av människans liv. Redan på stenåldern kan vi se på runstenar att hundar avbildades både som jaktredskap men också som sällskap, beskyddare och ”vårdare”. Hunden har ofta framstått som en som vakat över de sjuka på målningar redan på medeltiden.
Begreppet ”vårdhund” är alltså inget nytt fenomen. Hunden har ”vårdat”, brytt sig om, människor i århundraden. Det är vi människor som tagit till oss hunden och utvecklat relationen vidare till vår fördel.
Hunden och människan har bevisligen umgåtts och arbetat tillsammans i tiotusentals år, vilket ju är en mycket lång tid. Trots detta hittar vi ständigt nya sätt att använda hunden på i människans tjänst. De senaste decennierna har det exploderat med nya användningsområden för våra fyrfota vänner och de har med iver och lust tagit sig an sina nya uppgifter med stor skicklighet.
Genom att studera konst kan man få en uppfattning om hundens roll i samhället genom tiderna. Redan år 10 000 före Kristus målades en bild på en grottvägg i Cueva Vieja i Spanien, föreställande en hund som blockerar vägen för en hjort. Hunden var en naturbegåvning som jaktkamrat, något även dåtidens människor visste att uppskatta.
Hundar finns även med på målningar som skildrar vardagslivet, i synnerhet från och med renässansen, då hunden började få en allt större roll, inte bara som jaktredskap, utan också som sällskap inomhus. Ett roligt sätt att studera hundens betydelse genom historien är att beskåda gamla tavlor där hundar finns med.

Hundar inom vård och rehabilitering
Hundens status i samhället har ökat mycket de senaste decennierna. De största bidragande orsakerna kan vara att levnadsstandarden i Sverige och övriga västvärlden har ökat samt att ett flertal studier genomförts, som visar att hunden är positiv för människans hälsa och välbefinnande.
Det som styr hur vi använder våra hundar är i regel behovet av hjälp eller assistans i vissa situationer. Begränsningarna för hundarnas användningsområden är få och utgörs för det mesta enbart av vår egen fantasi, eller som man kanske istället skulle uttrycka det, brist på denna.
Djurs positiva effekter på oss människor gör dem till utmärkta terapeuter. I USA och även i andra länder har hundar och andra djur länge varit ett viktigt inslag inom vård och omsorg. I dag är det också i Sverige mer och mer vanligt att hundar som medverkar rent terapeutiskt, exempelvis inom äldrevården, med autistiska barn eller med dementa personer.
Ingemar Norling (2) har i en rapport sammanställt forskning kring äldre och sällskapsdjur där han konstaterar att hundar och även andra djur inom vården, kan göra underverk med äldres hälsa.
Enligt ett flertal studier av Barbara Puhl (4), Anders Hallgren (1) och Torbjörn Owren (3) bidrar assistanshundar till ett ökat fysiskt, psykiskt och socialt välmående hos sina förare. Det sker genom att hunden måste få daglig motion och omsorg. Assistanshundar bidrar också till att förarna får en ökad självständighet genom den praktiska hjälp hunden ger i olika aktiviteter på fritiden och i det dagliga livet.
Tack vare hundar kan man få effekter som att livskvalitén höjs, depressioner minskar, blodtryck och kolesterolvärden sänks. Ytterligare positiva effekter är att vårdpersonalen får bättre arbetsmiljö medan kostnaderna minskar för vård och mediciner. Även Alzheimerspatienter har visat sig bli mer aktiva och mindre deprimerade tack vare kontakten med djur.

Vårdhundsprojekt genom tiderna.
I början av 1970-talet startade psykologen och hundpsykologen Anders Hallgren projektet ”Fido” i Värnamo tillsammans med den lokala brukshundklubben. Det handlade om att introducera vårdhundar på ett äldreboende för dementa klienter på Värnamos lasarett.
Anders är pionjär i Sverige när det gäller rehabiliterande åtgärder med hjälp av hundar och han förmedlade kunskaper om hunden och hundens språk till det team som hundarna arbetade med. I egenskap av psykolog medverkade han också vid uppföljning och utvärdering.
Projektet ”Fido” föll ut väl och gav eko i pressen. Bland annat började en patient visa tecken på kontakt med omvärlden. Denne hade levt helt innesluten i sig själv sedan ung ålder, efter en upplevelse som tagit honom hårt. Det blev stor uppståndelse bland personalen när han sträckte ut sin hand för att klappa en av hundarna och dessutom öppnade munnen som om han ville prata.

Samtidigt med projekt ”Fido” i Värnamo arbetade ett läkarteam i Kondoa i Tanzania. Teamet bestod av ett flertal
läkare och missionärer som använde en hund som vårdande sällskapshund i terapin. Fem av missionärerna förde anteckningar om infektioner, sjukdomar och tillfrisknanden. I dagboksanteckningarna (5) kan man läsa hur klienterna som umgicks med missionärernas hund, Mbwa (som betyder hund på Swahili), tillfrisknade snabbare än de som inte umgicks med Mbwa.

Hunden följde med missionärerna till Namanga i Kenya. Där började man dokumentera effekten hos klienterna, som var sjuka vuxna och sjuka barn i byn. I Namanga fick Mbwa arbeta mer intensivt. Hunden cirkulerade fritt på området och in i hyddorna där patienterna låg. Det visade sig att hundens närvaro signifikant påskyndade tillfrisknandet. Ett exempel från dagböckerna (5), berättar om en afrikans kvinna som förlöste sitt gossebarn och Mbwa assisterade henne med att ge lugnande signaler så verkarbetet blev minimalt samt att den naturliga smärttröskeln blev mer effektiv. Därför kunde barnmorskan minimera bedövningsmedlet, vilket var positivt med tanke på att tillgången till mediciner var begränsad.
Missionärerna valde ut flera hundar som fick arbeta som vårdhundar. Dessa var byns gatuhundar som föredrog mänsklig kontakt framför friheten. Helka Liisa Thorman var en av missionärerna. Hon fortsatte med ett privat projekt med hästen Dampe, ett halvblod som hon ägde och lånade ut till ett av Stockholms ridhus. Dampe umgicks med handikappade barn och vuxna som ett rehabiliteringsdjur. Barn och vuxna som behövde en extra medmänniska och kontakt med djur fick hjälpa till att ta ansvar för Dampe. Att borsta, tvätta, rida och ge foder och omsorg till Dampe, lärde
många i projektet att prata med varandra. Hästen blev ett samtalsämne och en hjälpande länk till tvåvägskommunikation, oavsett
erfarenheter och hinder i livet.

Många benämningar på hjälpande hundar
Med tiden har hjälpande hundar kommit att kallas för en mängd olika saker. Det har tidvis blivit oreda och svårigheter med att kunna skilja de olika begreppen åt. Därför följer här en liten ordlista, med de numera vanligaste benämningarna först.

Hundar som på olika sätt assisterat människor har kommit att kallas för assistanshundar. Det är alltså den övergripande benämningen. Därefter har det utvecklats olika former av assistans och dessa har fått en mängd olika benämningar.
I denna text kommer bara de beteckningar som står i översta raden i översikten att användas för att undvika begreppsförvirring.
Vårdhund innebär en hund som med sin förare besöker vuxna eller barn på vårdinstitutioner och andra institutioner.
Servicehund och signalhund är hundar som tränats att på olika sätt passa in i en handikappad persons liv och bistå den med olika uppgifter. Servicehunden hjälper en person med rörelseproblem och signalhunden hjälper en hörselskadad. I Sverige är det den handikappade personen själv som tränar sin hund under ledning av en specialutbildad instruktör.
Assistans-vårdhunden, är en ny företeelse. Det här är ett service- eller signalhundsekipage, det vill säga en handikappad person och dennes utbildade hund, som arbetar som vårdhundsteam och besöker personer på institutioner och underlättar för vården.
Mullehund är en hund som tränats att arbeta med barn.
Traumahund sätts in vid akuta situationer, som trafikolyckor, bränder med mera, speciellt för omhändertagande av barn, men även vuxna. Här har hundar en lugnande inverkan.

Nutid
Service-hundar (Assistenthund)
1986 uppdrogs åt Anders Hallgren att starta utbildning av servicehundar åt handikappade. Uppdragsgivare var organisationen MANIMALIS. Det följdes senare av träning av signalhundar för hörselskadade. Service- och signalhundar skulle hjälpa människor med olika funktionshinder till ett meningsfullt liv eller till att komma tillbaka till arbetslivet. Hundarna kunde hjälpa sina ägare med olika praktiska moment, men det var inte huvudsyftet. En så kallad assistanshunds viktigaste uppgift är att stimulera sin husse eller matte att bli mer aktiv och att motivera denne till att förbättra sin livssituation. Att ha någon som man måste bry sig om och att dagligen gå ut med, är faktorer som kan förbättra rehabiliteringsresultatet.
1998 startade ett liknande projekt på Hundskolan i Sollefteå under senare ledning av IRIS och deras hundar kallade man rehabhundar. Här var det inte de handikappade själva som tränade hundarna, utan anställda hundtränare gjorde det arbetet och sedan samövades hundar och förare under ledning av tränaren.
IRIS utbildning av rehabhundar var ett EU-projekt där landstinget i Västernorrland, Försäkringskassan, handikapprörelsen och Hundskolan i Sollefteå AB var involverade. Efter projekttidens slut avstannade emellertid utbildningen av rehabhundar då det inte var någon som ansåg sig kunna ta ett fortsatt finansiellt ansvar för denna verksamhet.

Mullehunden
1993 startade fyra personer i Stockholm ett privat projekt med att dela med sig av sina hundar till barn som är sjuka, barn som blivit utsatta för mobbing, olyckor, traumaupplevelser, men också till friska barn inom barnomsorgen.
Begreppet Mullehund myntades av dessa personer, som var Peter Flodman, Ann-Kristin Sjögård, Helena Pekkala och Katja Thorman. Hundarna var fem stycken med olika meriter, men gemensamt var att de var lugna och harmoniska, samt att de var sociala med främmande människor.
1999 fortsatte två av personerna, Ann-Kristin Sjögård och Katja Thorman, med att arbeta med sina hundar på ålderdomshem och i barnomsorgen. De besökte gamla med sina hundar och passade på att sprida kunskap till barn om hundars beteende och hur barn bör hantera hundar. De utvecklade också en metod för hur man arbetar på lång sikt med hundrädda barn.
De prövade sig fram till hur hundar kan hjälpa på olika sätt, både sin ägare och andra, till exempel fann de ut hur man kan träna en hund för reumatiker.
Reumatikerhund
År 2000 bildades så klubben ”Reumatikerhunden”. Klubben förmedlar kunskaper och teknik om hur man lär hundar att förstå sitt arbete för sin ägare. Ännu en hjälpande assistanshund hade nu tillkommit.

Assistans-vårdhunden
År 2001 introducerades Reumatikerhunden som kombinationshund. Det är en hund som assisterar sin handikappade ägare och samtidigt, med denne som förare, arbetar med andra personer med liknande handikapp. Rätt reumatikerhund som assisterar andra visade sig ha en positiv inverkan på både föraren, gästen och omgivningen.
Så kallade kombinationshundar är assistanshundar som hjälper sina handikappade ägare som service- eller signalhund, och samtidigt besöker andra personer som vårdhund. Hundförarna besöker med sina hundar olika vårdinrättningar och fördelen med just dessa hundförare är att de är mer flexibla i sina sätt att hantera gästerna de besöker. Samtalsämnena blir vardagliga och intressanta för både förarna och gästerna.
År 2006 bytte Reumatikerhundens klubb namn till ”Assistenthunden & Rehabhunden”. Denna ideella förening förmedlar utbildade ekipage till vårdinstanser och vid krishantering. Ekipagen, som är registrerade i föreningen ”Assistenthunden & Rehabhunden”, har en bred kunskap och erfarenheter inom ett flertal olika områden där hunden erbjuds som ett komplement till vården, barnomsorgen och inom krishantering. Men framför allt har hundarnas förare medkänsla och empati för både hundar och människor, vilket ju är en förutsättning för att relationerna ska kunna fungera utvecklande eller terapeutiskt. Förarna har genom sina egna svårigheter fått en ökad förståelse och empati för andras svårigheter.
Vårdhunden
Vårdhundens träning är utvecklad under många år. Materialet har arbetats fram sedan 1993 då hundens vårdarbete började med några hundförare. De här personerna delar nu med sig av sina erfarenheter och kunskaper i att läsa både hundar och människor.
Sättet att arbeta med en vårdhund är baserat på medicinsk kunskap och testpersoner med hundar följs upp kontinuerligt. Hundförarnas studier omfattar en mängd olika företeelser, allt från familjehundens beteende till krishantering och hur hundar arbetar tillsammans med sina förare i terapeutiska situationer.
Vårdhundar används bland annat för besök på olika vårdinrättningar i syfte att förbättra livskvalitén hos människor på institutioner och enskilt boende. De kan arbeta inom till exempel äldreboende, barnomsorg, psykiatri, särskilda omsorgen och sjukhus. Hundarna kan även vara en del i en behandling. Till exempel kan de hjälpa personer med hundrädsla, fungera som stöd eller rörligt redskap vid sjukgymnastik, vara länken mellan lärare och elev på ett resurshem eller vara en medlare mellan en klient gentemot vårdare, läkare och psykolog.
En vårdhund ska kunna arbeta med människor tillsammans med andra hundar. Det krävs en hel del av ett terapihundsekipage, hunden måste bland annat tåla att bli klappad och kelad med av helt okända människor. Den måste vara lugn och tåla lite omild behandling och framför allt måste den tycka om människor.
Föraren ska kunna läsa av både klientens och hundens behov och signaler och ska kunna styra hunden i alla situationer. I Sverige är vårdhundar ett relativt nytt begrepp men i delar av Europa och i USA har man länge använt djur inom vården. Ett 20-tal av Sveriges kommuner använder sig idag av sådana här hundar.
Två av orterna som använder vårdhundar är Avesta Kommun som hösten 2003 startade en hundverksamhet och Lidingö Stad som startade vårdhunds- mullehunds- och traumahundsverksamhet 2006 med föreningen Assistenthunden & Rehabhundens ekipage.
I Sverige utbildas vårdhundarna av privatpersoner eller av föreningar. ”Föreningen Assistenthunden & Rehabhunden” har ett samarbete med organisationer i USA som utarbetat ett testmaterial där hundarnas mentala egenskaper prövas för intagning. Utbildningen får inget statligt stöd.
Träningen av hundarna baseras på en etisk grund med enbart positiva metoder. Med positiva och vänliga inlärningsmetoder har det visat sig att hundar blir mer samarbetsvilliga och motiverade att hjälpa främmande personer.

Referenser
1. Hallgren, A. Hunden i Våra hjärtan, Jycke-Tryck AB. Vagnhärad 1992
2. Norling, I. Fritid som socialt fenomen, Liber. Stockholm 1996
3. Owren, T. Hva betyr hunden for mennesket?, I Dyr och Mennesker i Fokus. Oslo 1986

4. Puhl, B. Therapiehunde Deutschland. Neuenkirchen 1988

5. Salmon, G och Thorman, L. Opublicerade dagboks journaler från läkare/ missionärer utan gränser, Tanzania och Kenya 1970-1978

Skicka in din berättelse till oss så vi kan skriva in den i Vårdhundens Historia. Mejl info@assistenthunden.se

Denna sida kommer uppgraderas hela tiden så återkom till sidan.

Skicka in din text till info@assistenthunden.se